att bandla få i ett hus, der ni umgäs få förtroligt. — Men min addra bästafröken, jag — — Men min aldra bästa professor, jag år få gammal att jag ide läter lura mig. Jag säger upprikigt, art jag spio. nerat på Rosa och er, och det har just ej ländt till er fördel. Har ni icke ställt er in hos flickan och gätt hennes årens den? Mi, en gammal karl, wara få der romanesk! Det är både att skratta och gråta åt. — Herre Gud, min ... — Se sä, — afbcöt äter fröken med kraft, i det hon resta fig och med en be. fallande ärbörd gjorde en helsning, — jag är icke att narras med skall jag säga herr vroseosorn, och jag tror det wora best att wälja en onnan skädeplats för rolen af skyddspatron. Fröfen lemnade rummet med wredgad uppson och wår arme professor stod som faden från skyarne med hatten medan: sina af wrede darrande händer. — Ocj den skulle jag walt tik min