bid PT SCL. FT 110114(7fll. am hwilfen och hwad slags hans hustru eqentligen mar. 1854 Hade en ung odefant awinna fom mit till honom vå hand gård, för att göra fig underrättad om der ärmare wil for, på hwilka han wille sålja denna gård, från hwilken han wille skilja sig. Under det samtal fom i anledning härar DRA ) fruntimmer Hösten uppstod emellan dem, uppaaf awinnan att hon war demfsuHolmsen, en dot ter tid mFuldmestig Holmse en på Stalsberg i Skedsmo, att hon sfått ett rört arf efter flera of fina slägtingar, och att hon nu bade för afsigt att söfa På bästa fått amvända penningarne. Hon mar wäl flådd, ung och wacker och då mannen kände hennes föregifne fader, bar han henne stanna qwar på sinnen medan de underhannlade om föpet. Flickan gick in derpå, och smäningom not emellan dem ett förhållande, som med en öfwerenskommeljse att gifta med hwarandra hwarpå brölloppet werkligen hells i Mars månar, för! fl. Åt i. si A slö 8 år, sedan Randine få örstått. att skaffa ett prestbetyg fom lydde på he nues gifna namn. Då manneu war af en godlynt farafs ter, och hans hustru en mycket dsrs och bestämd qwinna, war det naturlig:, or hon efter en kort tids förlopp hade den afgörande rösten i husets ang: lägenbeter. Hon gjorde flera resor men honom till staden, köpte der dyrbara klåäder, Q et 3 före gar guldur, oh annan gran nlåt, lefde, på det hela taget, på en helt annan och större fot, än han war wan wid, men hade deremot aldrig hut att besöfa sin familj på Stalsberg, emedan såsom hon sade, hennes broder, om hon komme dit, wore i stånd att ej låta henne fommå derifrån igen, helst han warit mycket emot hennes giftermål. De lefde emellertid mycket wål tilfams mans ända til Augusti månad, då man nen genom fin broder erhöll underrättel: se om några högst obehagliga rykten i bygden, hwilka gingo ut derpå, att den föregifna Jomfru Holmsen ide skulle wara den, för hwilfen hon utgaf sig, utan en lösgifwen tukthusfånge och dot ter till en fattig stattorpare i Skedsmo. Detta war en högst obehaglig sak, an gående hwilken det naturligtwis mar för mannen af frörfta wigt att få snart som möjligt komma på det rena. Han börjas de fördenskull få småningom tala om, att han skulle hafwa lut att köpa fig en stör re egendom på Thoten som jaf war till salu. Hustrun fade också att han borde göra det, och de reste derför tillsammans dit upp och besågo den. Den war i bås das smak, och hustrun uppmanade mannen att föpa den ju förr desto hellre. Han war ocksä willig dertill emot att en del af hennes arfmedel anwändes win detta tillfälle, eller att hon åtminstone anffaffade skriftigt bewis att hon werkligen egde jå mycket penningar, som hon up gifwit. Hustrun fann detta mycet biligt, och de reste nu tillsammans till Christiania, der penningarne skulle innestå i änaban, ken, och der hon ge nast efter sin ankomst lemnade honom följande attejt: mfom antagen förmyndare för Some fru Thea Nandme Holmsen, har jag in. fordrat och emottagit hennes arf, fort 4475 spd., säger fyra tusen forahi indr och sjut: tiofem speciedaler, fom äro infattta i Christiania sparbank och på Wedere pörlig anfordran der funna loftas. Johan Tor hesen, Asak, bofhåliare. (L. 8.) Nu wisste mannen ej rätt hwad han skulle tro, men för att skaffa fig full wipe het i safen, gick han upp I oliskanettaren och frågade om man der kände hans hustru Thea Randine Holmsen och om man i såtant fall wille wara af den godheten och säga hone. a hwilten 3. ywad slags qwinna bon egentligen wo Ä e !Hx:— — GtLUtU— ttt— VA s LDee