Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1856, sida 3

m D att ban skalle äterwända fom förlof.o.d farl, en öfwertygelse, fom bind buebäller ska ingalunda delade; to bär wandrabe bon få smälcende bland alls bang skatter op hade gansta årclysina planer. — Det der pra:e: om makan bar jag höressä mycket, få det tror iag ej på. — flinade gummon, — oc få se en gang, bur länge han wälier om icke turen fan komma til mig odfå, der vlär få gå med sädana der nogräfnade harrar. — DÅ bushällerskan stannate framför wår wåas toalettspegel, helt belåten med den bild, som bon säg deri, ett bewis att hennes egenkärlek war ett stri wassare än hud bondeas; ty der pr senterade fig en bus stant, rodbrusig matrona med en stor wårta på den klumpiga uppaäsan och twenne på öfwerlappen, twå små arga, grå ögon och ett tunt rödakligt här. Professorn anade ej de förnärmande tankar oh stämrlingar mot hans frihet, fom uttläde tes i hand eget hem, och byggde nu som kåst granna suafistott i damstyarna, fom omgafwo hand wagn. (Forisi