Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1856, sida 2

uti, ty en aning sade honom, att den ännu skulle få ywila der en tid. Dyre Constantin! Hur skall jag fun: na såga hur träkigt jag har. Mamma och pappa wilja bestämdt, att jag skall gifta mig med den gamle professor P. Din otäcka farbror, som icke will skrifwa, så att du kan komma och fria till mig! För all del fom till of i afton, ty jag tror nåstan att professarn, efter wäl fulländade prof, ämnar hedra din lilla Rosa med ett frieri; men fer du, om du wore här, få hindrade det honom. Jaa skulle gifta mig, och det med gamle P.!. Det är han, fom kommer tid dig med detta; det är ju kosiligt? Fårwål, min alskade! Jag kyssar fpers sarne af alla mina fingrar ät dig och ber dig komma till din NRoja, Med harm och sorg kastade professorn brefwet på mattan. Ånnu en illusion förswunnen! Allehanda hämndvlaner tå gade genom hans uppretade siane; men han war werkligen en beskedlig man, och oerföre tog han upp breswet, kastade