Professor P. Af N. (Forts: fr. för3. N:o.) Det war med mycken beflämning och mänga dysira tankar, fom han wände ben lilla biljetten i fin band, denna bil fett, fom dock bar till utanskrifr: Tonfance. Det war ju tilen flida; hwad funde det wara att rodna för? Men hur länge wår gode man tänkte och tänkte, så i stället att gå dit han lofwat, kom ban allt mera nära sitt bem. Ru par det för sent att wånda om oc, frestelsen war för stark. J allmänhet funna fartir i motstå lusten att läsa biljetter, om Omma från en älskad hand oc omholias fer aldrig få liter anita yemlighet. Oct år ju få lockande, oc autid fan man hrta på något skal som räv färdigar detta urräng i andras hemligheter. Allt nog! profer sorn kände snart flickans ela qwal od — brå: brefwet, kastande n sorgsen blick på strinet med ringen