Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1856, sida 2

klädsel alltid war lika wärdad. Han bade undersökt hennes arbete för att fe om det war ordentligt; han bade fått ett hemligt märke derpä, för att fe om hon war flitig; han hade smugit sig till hennes räkenskaper, för att utröna om hon war slösaktig, od) Hade låtit en piga reta henne, för att fe om hon kunde bli ond, med flera qwistiga frestelser. Wår wän war ganffa glad, då han fom hem om qwällen före den dag, då hans öde skulle afgöras. Sedan han lagt upp fin peruk i papiljotter, lindat om händerna med salfwa och lagt fina tänder i blöt, wandrade han fram och åter, i djupa tankar öfwer det wigtiga steg han ämnade taga, od) de fraser han derwid skulle nyttja. Flera gånger uns ber denna wandring sammanlade han grötkompresserna, hwari hans händer förwarades, och höjde dem med mycken extas till fitt hjerta, eller fällde han ögonen på täspetsarna, under djupa suckar, frampressade af ångest och oro. Tidigt andra dagen uppsteg friaren frän fitt oroliga läger och började fin