Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1856, sida 2

— I Norrbottens posten läses: Sasom bewis på det mod och den os förskräckthet, fom den lappska qwinnan, när det gåller, besitter, anföra wi följans de för en längre tid sedan timade till: dragelje: Cu lappsk flicka, wid namn Chris stina, hwilfen sedermera gifte fig, och nu nyligen aflidit, påträffade i sällskap med sin fårtmon i skogen en häftigt framrusande Björnhona med twenne ungar, wid hwulkas oförmodade åsyn den harhjerras de sästmannen luffade undan och gömde sig bakom några buskar. Flickan deremot ensam qwarblifwande å fältet, kastade en medhafd lina om Björnens hals, hwarpå hon styndsamt fastgjorde den wid ett tråd, hwarigenom Björnen hindrades ifrån det tillämnade anfallet. Sedermera trådde hon dristeliga fram med ett uppsökt tjenligt wapen och gaf Björnen få på pelsen att han slutligen damp till jorden liflos. Högeligen tillfredsställd öfwer denna fe ger tillkännagaf hon medelst ljudeligt ans skri sin lycka och framlockade derigenom den bortgömde fästmannen till walplatsen ber han sic fråda den slagna sienden framför fästmöns fötter. OM ehuru han icke deltagit i sjelfwa striden, tillåt hon honom dock af itel gunst att få del i bytet, jamt tog honom till fin äkta man, sedan hon förut 1 skarpa ordalag förebrätt honom hang feghet och rådsla i farans stund. — Carlskronatidningarue berätta om stölder, fom under förewändning utt ber ga blifwit föröfwade wid branden derftådes den 2 Febr. Förmodligen hafiwva tjufwarne ej kånt till lagens stränga ftads ganden för stölder wid wådeld, wattus nöd, skeppsbrott och dylika tillfällen: den säger neml.: fort och godt: Den fom dere med beträdes, warde hängd! — Fredskonferenserna ha nu trådt till: fammana i Paris, oh dess ledamöter, rangerade, till undwikande af alla rang. twister, fom mid dylika tillfäållen enligt gamla diplomatiska owanor icke gerna brufa uteblifwa, efter den alfabetiska ord ningen af fina namns begynnelse-bokstäf wer, hafva intagit fina stolar under ord: förandeskap af franska utrikesministern Walewsty och under de högtidligaste förbindelser till den ftrångafte tyfidlåienhet. I Hwad skall i sädant fall den arma preds jen weta? Det synes werkligen fom tyfthetslöftena redan burit frukt: pressen wet också ingenting, ett förhållande wisferligen ledsamt, men förklarligt nog i alla fall äfwen ur den omständigheten att hrr AA — I