Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1856, sida 3

professorns minne. Nej, wår wän är en mycket försigtig, liksom en mycket trankil man, od har aldrig wågat sig så långt fom tid frieri; och fom han als drig blifvit tagen ur fin villa, få tror ban att det ej ligger inor: möjlighetens gräns att få ett afslag. Hans försöf i och för sin framtid i detta wigtiga fall hafwa warit ledda af moget, pröfwande förständ, oh föremås len derför otaliga, Jag känner ganskta många, oh jag år dock öfwertygad ar det blott är en ringa del. Wår wän umzicks mycket hos en annan äldre professor, hwilken hade trenne döttrar. Det war ett ansedt huse, oc) faderns fom war låkare, ansägs för gansta förmögen. Hic wer ett rikt fält att göra början med dessa wigtiga prof, och han började alltså med den äldsta. Gynnad af både far och mor, lofwade det godt. (Forts.)