Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1856, sida 2

AA:: C Å finger oc bomulsmattor. Jag red ofta slera mil in i sandöknen och fann ett sälsamt nöje i an se mig omgif.ven ar de af formen danade wåjformiga höjs derna och derg af fin sand, liksom midti eit haf, som i sitt mest upprörda tilluänd plötsligt stadnar ct ögonblick och tillater wandraren att med torra fötter beträda de upptornade völjorna. J sanden såg jag ofta en art ödlor ila ästad med blir tens snabbhet och med en darrande rÖs relse på fropyen borra fig ned i fanden och spärlöst förswinna. En dag, då jag wände tillbaka från en längre utflokt och befann mig på wägen till min boning, fåg jag en af mina grannars båda barn, en gosse och en flicka, leka i sanden. Gossen roade sig med att jaga efter ödlorna. Der han förmodade nägon wara delo under sanden, petade han i denna med en käpp, och djuret fom då fram, kilade bort ett stycke och förswann åter på något afstand under ytan. Eit af dessa djur, som gossen jagat upp, födde ide straxt, utan gick faran til mötes, borrade fig ned i sanden och gaf en ber gömd kamrat, måhända honan, ect tecken, hwarpå båda åter kommo fram