Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1856, sida 2

dem Sorgernas Man ensam under bön genomwakade på Oljoberget. Läten Oljoberget för eder, jordens tälige forsdragare! wara minneswärden af Gudasonens menniskoblifwande för eder frälsning! Läten Hans klagan vå wågen till Jericho, wid åsynen of Jerus salem, wara en päminnelse om Hans medlidande! Läten Gethsemane för eder ädagalägga graden af Hans längtan efs ter själar och låten Bethamia bewisa eder huru mycket Han älskar de fina; och, likasom för männen från Galileen, låten för eder den sista och ständiga anblicken af Honom just wara den blick, som frän himmelsfärds-stunden qwardröjde i deras minne, tills en efter annan de gingo hädan att fe Honom såsom Han är, — denna blid, fom uttalade mera kärlek, än til och med Hans bärliga wälfignels se, efter det molnet skiljt Honom frår deras äsyn, gjorde dem obenägna att lemna olivernas berg. (Slut.)