Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1856, sida 3

sieg: — det berg, ywaresi, mer än på något annat ställe i Patetina, Gud blef uppenbar i köttet, — der den fore Medlaren war wan att bedja, — der Jesus gret öfwer Jerusalem, — på hwars sluttning ban wälsignade Apostlaförbundet och sände ut sitt nädedudskap tiil menniskoslågtet, der berg wid hwars för lägo Bethania och Gethsemane, på hwars mjufa gräswall Hans fötter sist stodo oc hwarest de ån en gäng skola stå — mid ett ord, der sabbarsstula, tankerika och wåntanofulla — ODljoberget. Det war en behaglig afton om Wären och det heliga berget bar utscende af lyda. Den lifliga grönskan derofwanpå, — granat-åplets skära rodnad och den ljufwa lukten af de blommande winftodarne der nedanföre, — den unga dufwan i sin lekfulla munterhet, falen och lame met i sina ystra frojdespräng, — allt fände strömmen of wårens glädje. Äf, wen menniskorra kande den. Det war den soliga Pästiden och wägens omgifs ningar genljödo af ropande Pilgrimer, på resan till Jerusalem. (Forts.)