Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1856, sida 2

vbant fått uppdraga Jsisslöjan för de ewiga lifwers bårligheter, hwilka ordet i bilder försvarat. En morjonropnas till ett bättre lif skall då uppgå öfwer iorden! Denn är ätminslone min tro. Jnkommen på detta fit älsklin zZsämne, ottrade prosten ännu mycket, fom före fom den updmärfsamme åhöraren nytt och beundranswärdt, derwid talarens grundlighet, utförlighet och konseqwens lemnade föga rum för inkast oc tvifwel, hwilka, då de alltid framställdes med foglighet. med walwilja upptogos och wederlades. — Jag är fullfomligt öfwertygad om, — fortfor prosten, — att hwarje vent och gudaälskande sinne skall finna sig upplyft och förädladt af dessa skrifter, hwarför jag oc utan några betäntligyeter låtit Jda läfsa dem, och de hafwa mer än något annat bidragit till den själslyftning oh warma religiositet, ni säkert skall finna hos derna unga flicka. Wid frukostbordet tillkärnagaf prosten, att hans främmande lofwat stanna qwar, — oc emedlertid, — tillade ban skämtande, — fan herr Ebbesons åfdon undergå reparation.