Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1856, sida 2

ord och drf inre andeti za mening. Man bar fallat Swedendorg en swärmare och bedragare; men huru föga skäl man har till dessa beskyllningar, ligger i öppen dag, når man betänker, att ban war en man med owanliga kunskaper, egde sit genom de högre mathematiska mwerens skaperna skärpr omdöme, och den första forsknings förmåga i förening med fans nings-färlet, oc hjertats ädelbet. Åf wen till för wandel war han få ren, att bans argaste fiender ef deruti kunnat uppicta en enda fläck, och en sadan man tnade ide gerna hwarken bedragas eler bedraga. Når en gång Guds ord vindicerat sin höga rätt att gälla framför alla emol b.rarandra stridande theologiska meningar, och mennistoslägtet genom pröfnins gar och strider mognat för en högre upp: lyening, då först torde denna nu miss fända oc banade fåra blifwa, fom fig vÖr, Omfattad och wärderad. Då skall öct frågande hjertat ibland dunkla, oreiga och sagolika begrepp om lifwet efter etta, ej förgäfwes söka ett högre ljus, edan den nyare uppenbarelsens Hicro