Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1856, sida 3

icke änyo uppbygga Bomarjund, att til låta konsulers anställande i sjöstäderna wid Swarta hafwet, (naturligtwis får att fe till att Ryssland ej bryter de före bindelf:r det förklarat fig willigt att ikläda fig) samt att underkasta fig en regi ring äfwen af den asiatiska gränsen emot Turkiet. På börserna är glädjen allmän. Uti de politiska kretsarne herrskar stor rö ralje. Man wet ej huru sakerna skola utweckla tg. Underrättelsen har emottagits med mer eller mindre tillfredsställelse allt efter de olika synpunkterna. J Preussen är glädjen allmän, liksom det nu äfwen är allmänt bekant, att Preussen till slut mäst lägga fin wigt i wägskälen för att inwerka på Ryssland, för att förekomma att hegemonien i Tyskland kunde genom sakernas utwedling lätteligeu öfwergå till Osterrife genam den beståmda hållning det intog. Ty det år utom allt twifwel att detta reseltat wunnits genom denna makt. De sista ord det talat till NRyp land äro till formen hofsamma, men i werkligheten ganska allwarliga. (W.) — Man läser i franska Monitören: eKonung Oscar har låtit öfwerlemna till hr Lobstein storkorset af norska S:t Olofsorden, säsom ett wedermaäle af dep höga tillfredsställelse med den del som Frankrikes minister tagit i afslutandet af den 21 sistl. Nov. Dä engelska regeringen ide tilläter fina ombud att cmottaga fråm mande utmärkelsetecken, få har konung Oscar skrifwit till hr Magenis ett egen händigt bref, för att sjelf tacka honom för att hafva bidragit till afslutandet af ett förbund, fom år lika mydet fördelat: tigt för Swerige och Norge fom för Eugland. — Skara Tidning berättar efter euskilda och trowärdiga underrättelser från Stockholm att biskop Butschs resa till hufwudstaden afjåg att undanbedja fig erfebiskopskräklan, samt att han äfwen lyce kats winna denna sin önskan. — Afwen i Paris har Knutsfesten d. 13 Januari blifwit firad af derwarande Skandinaver. J ett bref till A. B. beråts tas derom följande: Trettondedagen hade åtskilliga frandi navier en kollatton, en fera, så swensk som det är möjligt att åstadkomma den i hjertat af Paris, i palais Royal. Man gjorde musik, nägra swenskar, norrmän och danskar sjöngo, ackompagnerade på piano af hr Tellefsen, man pratade, mun skrattade, med ett ord, man gjorde sig en treflig afton. Matsalen war dekorerad med swenska, norska och danska flaggor. Enligt gammal nordisk sed höllos tal och druckos skålar wid bordet. Att se Parisergargongernas miner af undran och förwåning wid detta för dem nya skådespel, roade mig synnerligen. Det ta främmande spräk, i deras öron flin: gande änuu besynnerligare, emedan tal höllos på skandinaviens alla hufvuddialekter, swenska, finstswenska, danska och norska, dessa obekanta melodier försatte