vid hafwet dosatte inwånare. Oderornde af denna rättighet skola de ega att med de norska fiskarenas medgifwande, deltaga dessas fiske, under föryligtelse att ställa ig till efterrättelse de får de infödde gål ande stadganden, och skola de derjemte ega rått att landstiga wid kusterna of werallt, der sädant behöfwes, blott de undwika att på förbjudna ställen idka fiske. För sädant ändamäl skall norska re geringen mid södra kusten ar WBarangers siorden utwisa ett område, 2 och en half werst ((ÅÅ mil) i längd samt i werst (1710 mil) i bredd hwarest de finska ine nebyggarne skola ega rätt att uppföra hus för sitt eget beuk, magasiner till be warande af fina båtar och redskap, och ber några af dem funna qwarftanna åf. Wer Wimtern för att wårda båtarne, fiffredskapen och öfrige effektec, fom der blifwit qwarlemnade. Denna fordran fom nu för första aången framställdes, och hwilken gick derpå ur, att en del af Norriges omräde, beläget wid en af dess fiskrikaste, aldrig tillfrysande, hafsjjordar, skulle öfwerlemnas till Rosstand för att af wissa def undersåter de dyggas, kunde ide annat ån att hos de norska fullmäktige wäcka förwåning. Den blef också på de kraftigaste af dem bestridd, ibland annat vå grund deraf att, då de förewarande underhandlingarne, enligt de ras förmenande, endast borde afse att på grundwalen af 1751 års grånsetraktat öfwerenskomma om de förändringar i traktaten, fom i tidernas längd blifwit ber höfliga, dessa underhandlingar, genom att omfatta ett få helt och hållet nott och för Lapparnes och deras renhjordars eri stens främmande föremål, skulle komma att erhålla en utsträckning och en bety delse, fom de sedan 1333 plågade unders handlingar för ingen del haft, oc med afseende å hwilfsa de fullmäktige äfwen wore i fullkomlig saknad af förhållningdordres. Det ryska omdudet tillkännagaf då, att def regerings instruktioner före ftrefwo, att formligen afslå hwarje före flag, fom hade till syfte att säsom grund wal för de nu upptagna underhandlinarne lägga 1851 års traktat, hwilket yssland ansåg på intet wis för fig bins dande. Oaktadt de norska fullmäktige wisade att denna traktat äberopats wid, och blifwit lagd till grund för, alla de föregående underhandlingarne om denna fräga, widhöll dock den ryske fullmäktigen sin afgifna förklaring som han ytterligare förnyade den 30 (18) Oktober 1851. Sedan de norske fullmäktige ytterligare bemött säwäl påståendet om 1751 års traktats ide-giltighet, fom anspråket på ett widsträktare deltagande i fisket i Mar rangerfjord, samt ådagalagt, det farki ga inflytande, fom tillfredsställandet af samma anspräk skulle komma att medföra, och de farliga slutföljder, fom af ett få dant medgifwande kunde dragas, äfwen efter de förklaringar Ry åandsednare afgife wit, angående fina afsigter med afftåens det från Norges sida af det begärda oms. rådet wid Warangerfjord, — ett afftåens de fom dessutom, enligt Noriges ftatsförs fattning, ide kunde ske, — få framställde de norska fullmäktige, hwilka, om möjligt, wille undwika alla ytterligheter, följande kontraförslag: YInnebyggarne i Ustjocki, Enare oc) Enontekis socknar skola ega rått att öfs werenskomma med norska fiskare om att med deras båtar och under de wilkor, som de gemensamt funna bestämma, idka fisk å hafwet och hafsbugterna, derwid de doc