hårda golfwet söfa en stunds skygd och hwila, sedan han bortgifwit sin sista styf. wer för bränwin, då han änyo blef an: gripen af den ofwannämnde sjukdomen, till hwars utbrott hand olyckskamrater nu blefwo wittnen. Bilder ur det förs flutna framträdde spölligt för hang förs wirrade finnen — bilder, hwilkas äsyn hos honom wäckte den största ängslan och förskräckelse. Ibland sällskapet bes fann sig afwen en förrymd swensk fiör man, hwilken war den ende, som förstod bwad den yrande under fina wilda fans tasier på sitt hemlandsspräk yttrade, oc af ywilket wi endast reproducera föl. jande: — Min far, min far! — utropade den wansinnige, — slit ej så de gråa håren af ditt hufwud! ... Hota mig ej få med din knutna hand! ... OM du min mor ... hal du ler — och jag ligger pår för din skull oc) plägas ... Bort, bort! Jag wil ej se dig — dig, som med din klemighet wållat alla mina lidanden ... Ett lik — flera lit, oc bwilfen liklukt fen! ... Hu! stola ma: skarna frossa af få sköna lemmar ...