tofollet af den i73 (HD) AUG. TOD, watlltes af de ryska kommissaricrna, få grund af dem meddelade instruktioner, äfwen den frågan, huruwida det kunde anfed ändamålsenligt att för framtiden bibehålla samtlige bestämmelserna i gråntes traftaten af 1751, eller ock att i denna göra några förändringar, dels i i I för att förebbgga oenighet emellan Lapp. marfens inwånare wid rifågränfen emel lan Norge och Finland, dels för att tills wägabringa en öfwerensfommclie om ett styndsammare afgörande af de twister, fom emellan bemälte gränsbocr kunde yppas. Ffter lånawariga och widlyftiga discussion haårom, sammanträådde i rslutet of Året 1830 två norska och twå fin skå fommidsarier i Abo, för att underhantdla om Mföråndringar efter tillägg i gränsetrak. taten emellan Swerige och Danmark af den 2 Okt. (21 Sept.) 1751, för få widt densamma war tillämplia för norska och sinsta förhållondav! — Dessa kommisfarter Cfverengiommo då att uppgöra en ny traktat, i stället för att göra ändringar i eller tillägg till den äldre. Det oaktadt upptogs tiden med allehanda nya fordringar och mera eller mindre swäfwanre yrsanden från finsk sida, få att slunigen underhandlingarne i Abo afbrötos. för att sednare, 1841, återuvps tagas i Petersburg. — Ehuru man hår öfwerenskom om nya stadganden i afjcente å begränsningen af fipt:lapparnes bee tesrätt; beteslegank upphörande samt inwånarnes uti åtställiga finskå socknar rått till jagt och fiske utmed Norges kuster, punkter rörande hwilla Ryssland yrkade bestämmelser förutom de äldre i traktaten befintlige, wille dot de finska kommissarierna icke afsluta någon ny traktat hår om för länjre tid än fö år. De norske fullmaåltigen war wäl mwillige att gå in härpå, men med det uttryckliga wilkor att eftec förloppet af de ifrågawarande fö ären, 1751 åärs trakta skulle ånvo blifwa gållande, intilldess en ny traftat funde ajslutas. Under förklarande att ett dylift medgifwande skulle strida emot de ras instruktioner, framställde då de sinska kommissarierna å deras sida, den fordran att, efter de 15 årens förlopp, 1751 års traktat skulle ånyo blifwa gällande efter de samma principer, som följdes wid den tid, då traktaten — afflutadeg. J sådant ändamål framlade de säledes åtskilliga förslag till redaktioner; men då de alla innehöllo lika twetydiga och obestämda meningar och de norska kommissarierna förgäfwes yrkade på klarbet och beftämd: her i redaktionen, afbröto de sednare underhandlingarne och lemnade Petersburg. (Forts.) i RE DE RR rr Dråpet i Hedesunda Juldagen. (Forts. fr. föreg. MN:r) Drängen Anders Ersson i Fällinge, den tilltalade mördaren, stod nu inför do. marebordet, med en rå, något dum blick, utan att wisa någon känsla hwarken för gerningen eller fin egen närvarande ftållning. Han widhöll otwunget sitt ere lännande af gerningen. Efter hwad som utröntes, bade twist och ordwerling i ett fådant, från gård till gård under natten wandrande för dans nyårsdagen hos N. Nilason i Löfåsen insamlande sållskap upps stätt rörande den medförda bränmwingfoge gen, hwars förråd emot Anders Erssons wetskap och wilja blifvit aflemnadt på ett ställe; Anders tyckes ej heller haft stort förtroende af kamraterna att bära den för dem få dyrbara bördan, och då han, säsom han uppgaf, tillfälligtwis en stund blifwit efter dem för det han skulle taga upp fin cigarr, fom han tagpat, så retas des han ytterligare genom förebråeljen att hafwa helsat på kaggens innehåll. Det war i en sådan sinnesstämning, som ban, under Fåbbel med den mördade 19.rige drängen Erik Ersson från Finns böle, fiog denne wid högra örat med den 7 marfer tunga, med en rännsnara af tåg, hwari han höll, omgijna faggen med ——— OO B— A — Www:wW qs—