Finland fom wi mest älska, det Finlan Fom det wore den största sorgen att för lora, detta Finland hafwa wi qwar. Myc ter tog ryssen, men detta kunde han e taga; har ej kunnat taga det änna far han haft det öfriga snart i i femtio ar Det han tog, war Finlands mark, wid serligen dyrdar den, ty på den marken hade wåra fäder planterat kristen tro och mensklig bildning. Men hwad han tog, war dock blott det yttre skalet. Husen fom de bodde uti, dem tog han, men fols fet tog han blott till hälften, han tog dess yttre warelse allenast, men def inre lif, dess anda som war swensk, den kunde han ej taga. Ännu ljuder swensit spräk i Finland; ännu tlingar swensk säng derifrän, den skönaste wi höra, ännu fås res wid Finlands lärosäte en bildning, fom är finsk och swensk tillika. Ware det alltid wälsignelje och frid med Hele singforssis universitet! Mätte den Hög: stes hand island krigets fasor beskyddande hwila öfwer högsätet för Finlands bildning! — Wi tömma bägaren för Fnland. Minnets, wänskapens, och löftets bägare, minnets bägare, ty wi minnas Finlands arbeten gemensamma med Swe riges, arbetet för wetenskap och bildning då Northan tydde fädrens minnen och Calonius redde begreppen om sanning och rått, om Finlands lag, fom war Sweriges tillika; wi minnas Finlands strider, huru Finland blödde under ryska swärd för Sweriges sak på samma gång som för sin egen, wi minnas Carl den 12:tes tid; wi minnas också huru Fine land sände fina föner att jemte Swerges plantera tankefrihetens standar på Tysklands stränder, och Fmlands hjeltar hand i hand med Sweriges skickade sitt namn på ätsens fält med Gustaf Adolfs till odödligheten. Wi tömma wänskapens bägare. Nu är dagens börda tung öfr wer Finland, dunkel dess framtid, dunkla re än wanligt. Skulle härd pröfning komma, måtte det Finland som wi älska på igenom fina prof till seger. Wi tömma löftets bägare att få fom Finland ål skat Swerge — och mera än få — skall det of of warda älskadt! Minnets bägare beledsagades af föl jande verser: