Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1856, sida 3

sagaren sin uppskrämde klient, som efter detta nattliga möte tycdtes för en tid hafwa öfwergifwit tanken på sjelfmord, emedan han icke utan skäl fruktade att Hand opäkallade räddare skulle werkställa sin hotelse. Som en ängslig dysler skugga man drade numera den öfwergifne omkring, utsatt för alla de förödmjufeljer och der förakt, som blifwit en följd af hans förra lefnadosätt; och som alla menniskor, utom hars opåkallade skyddsengel, tycktes ha wåndt horom ryggen och tilflutit fina vjertan för hand nöd, böriade han äf wen lida brist på det nödwändigaste. Di fann han wid fin hemkomst en af toa ett genom dörrspringan instucket, till bonom adresserat bref af följande innehäll: — Min Herre! Som ni till följe af edra fordna lef nadsförhållanden, hwilka ännu äro i fristt minne, ide mera fan päräkna att göra någon lyda i ert fädernesland, till bjuder er en okänd, af medömkan för er belägenhet, nödig ckipering och fri page