Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1856, sida 2

det ena eller andra fullbordadt, så att förnuftet omsider fid råda. Nu år det förbi med både hämaden och kärleken, och mycket har förändrat sig sedan den tiden. Hwarthän har din grannlät, dina penningar och ditt floca mod nu tagit wigen, kamrat? — Tror du, att en simpel artillerist, fom jag är, skulle wilja byta med dis? — Mej tad min käre för detta grosshandlare och nu senast foppe lare! — Hwarföre skymfa och pläga den, fom är nog olycklig ändå? tår mig nu gå, obarmhertige! — Jag obarmhertig? Jag. fom försakar sömn och nattro för att akta lif: banfen på dig . . . Är det tacken för beswäret? Hä! — Hwem har anmodat dig derom, om jag fär fräga? — Det har en hederlig och rättänkande man, fom i det längsta will undan sälla satan en fief. Han har bedt mig Jå på patrull efter dig. — Kronans tjenst