Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1856, sida 3

Finland under Alerander samt 1 Donau: kap och Norges bergstrakter. De studerade uppmärksamt landet, besöfte ham narne, tedderna, wikarne, basinerna, frrömmarne och fiskerierna, samlade hår och der upplysningar om hafsströmmar och rådande windar och kortligen gjorde fia bekanta med allt fom kunde bereda wår gen för ett besittningstagande och leda till detta mål. Dessa agenter kunde re få utan att misstänkas eller oroas, då de lägo hos bönderna och förforo med yttersta klofhet. Huru underligt att första wäckelsen stulle gifwas as slumpen, liksom skickad ar Försynen!? Man fann omstaget till en bref med rysk underskrift och inneslutande ett fragment, mvilfet egde alla faraftererna af en instruktion med numererade frägor. Ryska regeringen begärde att få weta uppgift på De ställen, fom woro fria från is; den lämpligaste plarsen för anläggandet af en stor stad och de fördels aktigaste punkter för att inrätta frigshamnar af tillräckligt djup; de winteroch sommarwägar, som från Finland leda till hafwet; de segelbara strömmarne m. m., m. m. Några månader efter detta fynd gjor de Ryssland framställningar hos hofwer i Stocholm för att erhålla en det af hafskusten nåra Waranger i utbyte mot den bergstrakt, fom från Beldowado frråder fig till Waskojok och sjen India-: ger. Dessa underhandlingar ledde icke till rejultat, då swensk.norska hofwet denna gäng war skarpsynt nog att inse hwartill ett dylikt urbyte skulle leda och twert afslog det. Men Ryssland ger icke derföre saken förlorad; det känner allt hwad det behöfwer weta och skall begags na samma medel, fom få mål lyckats på Krim under Katharina, i Kaukasus och furstendösmena under Nikolaus. Man stall betjena sig af frågan om hamnarne i Finmarken, for att hafwa i fina håns der en tråd, hwarpå fan spinnas allt ef: ter tider och omständigheter. Wi finna bewiset härpå i INordifta Diet, en tidning, fom, efter hwad man wet, redigeras under ryska regeringens inspiration, och som med anledning af fiskerierna och Rysslands handel på Jshafwet innehållit några föga fånda artitlar mot Norge och 1526 åts konvention. Dessa adtitlar gifwa oss ett begrepp om, hwad Norge bör wånta sig af Ryssland, om denna maft stulle gå segrande ur den kamp hwari hon är inwedlad. Det är nu lätt att fatta wigten af det fördrag, fom blifwit afslutadt med Swe rige och Norge. Finmarten, detta före mål för Rysslands läuge närda lystn ad; den enda punkt, der ryösarne lunde fatta fast fot wid Atlantiska hafwet och hota England och westerlandet med sjöexpedi tioner: Finmarken skall aldrig tillhöra Peter den stores efterträdare. Afwen på denna punkt är tyska makten hådanefter inskränkt till proportionerna af en blott och bart kontinentalmakt, od) de Stanvinaviska rikena skola känna sig befriade från en af de största faror, som kunnat pm I — (Rå I sfå-1. . 2 —