Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1856, sida 3

grätande. Somliga bannade och fomli. aa beklagade det arma barnet; andra åter frågade, hwarföre hon gråt På bwarje sädan fråga swarade flickan inyfs tande: — Jag har tappat min stackara siuta mammas sparbanksbok. Wi böra kanske för fullsändighetens skull nämna, att den ädle Lurendorff, ett par år förut, i sitt nya fäderneslands jord nedlagt ett frö, fom snart skulle wåra till ett stort grönskande träd, une der bwars bårliga frona omtäirffambe ten, sparsamheten och fliten skulle finna stydd och trefnad, wi mena den af honom friftade Sparbanken. Till denna war den lilla flidan, fom nu tröstlöst sölte fin förlorade skatt, stickad af sin mer. Antalet af nosikna och deltagande mennistor öfade sig fring den lilla, och minga rådplägningar och samtal upp oro bland tea blondate mängren, hwilfa slulle blijwa för widlyjtiga att bär anföra. Föcoi den röriiga sorlande gruppe pen wandtade längsamt en gammo! man, iodd wid fin käpp. CSöoris-)