Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1856, sida 2

stumrvaftet, liksom sökande hwad das gens öga ej borde se. Af gången, maneren, klädernas snitt och språket kunde man fe att de woro ett par rätt presentabla dandyg, och fom de till följe deraf to bis plaisir and dissipation samtalade på engelska, wilja wiidfwere sättning ätergifwa ätskilligt af samtalets innehåll. — Wore det inte bättre att gå til TWinbergs och få fig en toddy, än gå så hår och spankulera? — frågade den ene, just som de gingo nya allken. RNågot sednare på qwällen, — swarade den andre. — Nu wilja wi bekika flicforna få långe ..... Apropos om flicor: känner du min nya inclination, en ung ec) wacker brunett? .... Du stulle fe henne! — Hon är wäl ej få wacker fom Fredrika Rörsiröm; men hon har magnifika, lifliga ögonz en superb wärt, ett glänsande mörkt och rikt hår, samt är dertill liflig och glad som fogel. — Säledes ett nytt föremäl? Hwad tror du, min kära Fabian, att Fredrika skall säga, när han får weta detta? — anmärkte följeslagaren.