Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1856, sida 3

att, ehwad bennes begäran bewiljades eller ide, uppföfa honom uti det ottersta buset på samma gata, rörde ban pi tloästrängen och förswann i mörfret, p. samma gäng rigeln ä porten undandrogs Då Anna framställde sin beg inan att fä tala med landsyöfdingen, swarade mannen, fom övpnat porten, smälcendce: välr du tokig, gosse — eder flicka, hwad du är. Tror du aft landsböfdingen har lust att tala med sädana små kringstryfare fom du. Han blir då jemnt Öfwers lupen af tiggare! tillade han halfhögt Jag will inte tigga, återtog barnet ffyndfamt, då hon märkte vortwaktarens afsigt att igensiänga porten; j jag will bara be om lof att komma till min far, fom fitter i fångetset. Ack! jag har gått så läng wäg i dag för art räka honom och nu fan ingen släppa mig in til ho,, nom utom landgböfdingen. (Forts.)