Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1856, sida 3

ssss RI a RR NE CN RR TR telser, belediagade af ytterligare ieufafts ning mot fönfret, beswarade denna til sägelse, riktar Mattis bössan mot det ställe terifrån oljudet förnimmes oc aflossar skottet. Et fall böres, åätföljdt uf ett utrop af smårta, derefter liuder af styndsamma steg, som aflägsna sig, och allt är äter tyst. Sedan Mattis lyftat den afswim made bustrun urv i sängen och lockats åter bringa benne til fans, skyndar ban, lost af em våtånd sticka, ut till det ställe der han wäntar sig träffa den särade wäldswerfaren — men finner ett blodigt tif. Äfwen för Mattis — denne af mång faldiga olydor härdade man, fom bhela sin lifstid haft att fämpa mot ett oblidt öde, men alltio haft styrka få wäl att motstå frestelserna fom utt de tunga bekommer hwilka hopat sig öfwer honom — äfwen för honom war denna clyckohändelse ett allt för bärdt flag. Mede wetandet att hafwa wållat en medmenniskas bräddöd traffar honom som en blirtstråle och framkallar samwetsgwalens wäldsamma surier. Nastan wansinnig, urpger ban förtwiflans rov, som ljuda wida omfring, samt skyndar från olycksstället utåt den mörka, ödoliga åsen ... (Forts.)