Norrländska Korrespondenten – 22 december 1855, sida 2

— Allt dett: lunde du haf oa sparat dig samt längesedan hafwa warit förlofs wad med Helena, — A Fichtner sträft. — Du hade blotibepöf: att benne och mig till behag taga bo r: ditt arr wärda republikanska skäg3. som wanpryder ditt eljest så wackra ansigte ända till den grad, att jag ej on gång kunde fåns na igen min egen fofterfon. — Ursätia, onkel, — swarade läfaren, — men jag wille hafwa mitt inre wärde, ef mitt skägg att tacka för Helenas hand. Jag bade ja kunnat fåra raka af mig skägget och låta det wära igen, när bon en gång hade blifvit min hustru; men jag will wara uprriftig oc) derföre våt tade jag mig ci efter edra griller. — Föröfrigt funna wåra förseelser uppmis ga hwarandra. Ni hade kunnat spara er ala de med utvandringen förkaidvade wvederdirdighe:erna och beswärligheterna, om ni blott hade warit något mine dre lättretlig wid en och annan dagatell. — Dessa såkallade bagateller woro dock begynnelsen till den bestäcnde ords ningens omstörtande: det skall framtiden utwisa. Men hwad är det nu att göra? Huru siall jag funna tillfredsståla min