Norrländska Korrespondenten – 22 december 1855, sida 2

Fichtner lcende. — Helena och Lina Haje wa noss följt honom ut till forna, dem san lofwat att mjölka; ty Cu we: nog, art Hulda war den enda, som försöod fig — — oå den saker — Hvad iaje r du? En dofter, fom mjölkar fort Hang make finnes nog ej ej på hela jorden. Låt mig först se min Hulda, derpå wil jag skynda ut för art tacka hennes räddare. Han fann Oulda liggande i djup sömn och stark swattning samt erfor, att Dida delarna woro en följd deraf, att man efter dektorus anordning hade insvept henne i wårn och fada kläder samt dermed focrtfarit, ills krisen intradde. J orist på andra hjelpmedel hade läkaren mäst taga sia tilflykt till wat:enkuren. J stogsbrynet såg Fichtner werlligen den främmande roktorn sitta På en pall oc mjölfa forna, — plant! — ropade Fichtner, säsom äfad af blixten, Di doktorn wånde sii anfigte mot honom. — On, få hette jag på skeppet; men, bästa onfel, mitt werkliga namn är Özkar Steinman, Då jag lom tillbaka från Lriczij, der jag hade studera: mediciacn