Norrländska Korrespondenten – 15 december 1855, sida 2

icke lagkigen kan, hindra Konungens fria mat wid regala prestsypsslors tilljättande. Jni:s inkast, att vreden år till för förs ynnlingens skull och icke tvärtom bdavisar hår lika litet för den sak han drifwer, jom det, att presten lonas af föocs nulengen. Det förra gåller ju om alla prester, äfwen de obefordrade, och måste får ledes ÅÄfwen gåälla vm dem som ap Sör nungen jerocnas. Det iednare åter gåller om ail: embetämån, ifrån fjerdingåmannen och kyrkwåjtaren, Anda upp till hans ercellens serafimer-tiddaren m. m. statsfatet N. N. Utnåmningårätten till h.la den tjensteob embetsmannapersonal, som år belagen mellan desja ändpunfter, skulle eck då, af enahanda skal, ullhära allmogen, emedan lönen till dem ifrån densamma utgår, hwilket År ortmkat jäger Enclidco. Således torde detta skäl få lemnas utan alltafieente. Jns. kommer åter med sitt ordande om Vintage och baksst.: och sneglar derwid företrädeswis mer Konungaborgen. Målkkwärdigt! Mt jämsta folket skall sinnas på hojderna! Å det icke bejängtt, herr Jnsändare? Men då Inf. ute förnefar. att ffunliga mirtger dli f wit bedrifna wid prestwal af allmogen, hwarföre då wara sä bjjter od bitter mot dem, jom såka sin lacka på högre dit? Fmnes Då der ingen upplyit vlick, sonr tan bedöma deras meriter, ingen rätträdig fånsla, fom fån ajje fjörsamlingens rått och båna wid en pastors utnämneng? Fär all del latom oss tro något bättre och hogre om de bättre och högre! — om dermed tyrtue te flagande ljudet? J ajjcende på behofwet af ett fårändrudt befordringsoch löningesätt, pitrar Jag. Di warjchanda bäre lundt och sannt; men går amen derwid sin ensidiga ni. wifning åt sö Regeringen bör, enligt hans ortanre, fötegå heden med godt crempel oh kjkä från en röttighet, för hward utefning den fornyade ganger fått uppbåra buder. Detta År ju en ljus tante? Bloötfrt man klandeor en våta nighet. ocnyade gånger, jå dör den af stno af innehafwaren! Wi undra just haru manga rrättigheter då skutle återstå att innehafwa, o h hwar den bor, jom stulle få alla de afitådda? Hwålien — — om ide den hederwårda klandraren? Cller kanske är Jns:a mening den, att regeringen, det will bår föga seunungen, skune fill aumogen ajstä fin rättighet att tillsätta, få stulle detta goda crempel hafwarden forunderl.ga werkan, att af. meget åäfwen skulle gora detsamma orch lemna sin råttighet ät Konungen, såsom ett ringa wedermaäle aj un ide: färdig möTDde nad, trohct ob mt Mot ett sädant förjef ull ömssesidig wålwilja har naturs ligrwid msåndaren itet att inwänta, och troligen annu mindre mot bef misslyckante Jns. talar och om presstbrist och orsaferna tert.l men glömmer att nämna den mwistigafte, som beter allmogens walrålt, enligt hwalken en prest kan jä gråna fafom atjunii, ta han äfwen med de välta meriter stonnar jörnyade gånger i rsternas minorittet wid piestwal,