dingst det, wu general Canroberts an: omst rarit illumin rad. — DOeneral Canrobert, skrifwer Del inglturgsposten för den 21 Nov., anlän de hir till staden i går afton omkring kl. 10. Generalen emottogs wid norra tul: fen af en ofantlig menniskomassa och ett fadeltåg, fom med franska och engelska samt fvenffr och norska flaggorna ifpete fen, under musik och hurrarop ledszande honom till sitt logis vå hotel de Mollberg wid torget, der generalen afsteg och ånyo helsades af den talrika folkmängden med lifliga hurrarop. Derefter uppfrämdes ett par sång-och musikstycken, wars efter fackeltäget upplöstes och folkmassan skingrade sig. De gator, som generalen pasferade, woro illuminerade och kring heia torget woro marschaller andragte. fwer ingången till hotellet syntes i en wacker transperent namnen Alma och Jnkerman, samt på sidorna om densamma sranska och engelska flaggorna. På Kärnan brunno en mångd tjärtunnor, frring ett derstädes af brinnande lampor bildadt kolossalt C. — Generalen afreste samma dag på f. m. till Köpenhamn. — — — — — Man låfer i Westerwiks Weckoblad följande: En dansk, wid namn H. fom war godsegare i Swerige, hade för någon tid sedan fätt en inspektor M., en hans landsman, i sin tjenst. Denne unge man förälskade fig snart i fin principals vngsta Dotter, oh hon beswarade hans bör jelse; men då han anhöll om fadrens samtycke fick han formligt afslag, då dens ne trodde att hand dotter wäl kunde gör ra ett fördelaftigare parti, än med hang inspetor. Emellertid reste H. till Köpen: hamn, och då han en wacker dag fitter i sitt rum på ett af stadens hotell, öppnas dörren och hand yngsta dotter jemte Hr M. inträda för att anropa honom om förlåtelse. De twenne älskande hade hade nemligen utan hans wetskap och mednife wande låtit wiga fig i Salleröds kyrka Det återstod naturligtwis icke annat för den förwånade fadren, än att ehuru oc gerna, gifwa dem fin wälsignelse. Alla tre äterreste derefter till Swerige. Efter någon tids förlopp måste emellertid hr H. åter göra en resa till Köpenhamn, der han uppehöll fig ett par månader. Sedan han afflutat fina förrättningar der, reste han årer hem; men bwem föl drar hans förwåning och förskräckelse, då han finner sitt hus öde och öfwergifwet? Han erfor likwäl snart sakens sorgliga sammanhang. Hang swärson hade un: der hans frånwaro gått öfver till mor. monismen och ide blott öfwertalt fin hur stru, utan äfwen fina twå swågerskor och sin swärmor att göra detsamma, och kort före den olycklige familjefadrens hemkomst hade de alla med ett fartyg afgått till mormonstaten Utah wid Saltsjön. Den gamles minne och hopp. O Minne! fom och lifwa opp Min lefnads kulna höst, Och gjut ännu, o ljufwa Hopp! Din fröjd i gubbens bröst. Ford mer, om jag i morgon dör, lott Hoppet mot mig ler, Och Minnet mig wid handen för J skuggors rike ner :: Barn, yngling, man, jag njuta fått Herd lifwet ljufwast har; en ofta blef det ock min lott Att räkna mulna dar. Mia modet dock ej nånsin swek