Norrländska Korrespondenten – 8 december 1855, sida 2

— O min Gud! — ropade Fichtner, hwars uttömda krafter nu äter lifwades af denna glädjande nyhet. Få ögonblick derefter omfamnade han sin dotter. — Det war br Plant, fom wägade sitt eget lif för att rådda wårt barn, — sade modren. Helena sielf bektältade denna förfäts ran oc berättate med wärma, i bwilken fara hon hade swäfwat samt huru artig herr Plant hade wisat sig. — Hm, hm, — fade Fidtner förli gen, — den farten wisade mig redan en stor tjenst på skeppet, då han upvdagade tjufwen. Nu är jag honom dubbelt förs bunden och har ej en gäng tackat honom. Det år stada, att ban bär ett fi gement skägg samt år en revublikan, eljest skulle jag tyda rik:i;t om honem. — Men na äro wi in alla republic faner, — inwände Helena med wärma. — Hm. ja — — men Plant war det redan i Europa. Han hade utan tvif