Norrländska Korrespondenten – 5 december 1855, sida 2

— — Men det eröjde ej långe, förrän Ficht ner började ångra fin sparsamhet. Han hade hittills warit wan wid kraftig och wälsmafande föda; derföre wille de frens hårda ärterna oc bönorna, hwilfa litar fom hagel summo omkring i fatet, alls icke smaka honom, och samma förhällande war det med det allt för salta, sega och illa luktande fötter, de stenhärda skeppoknallarna och det flåmda dridis wattnet. En öfwerfart till Amerika eller Aus stralien har stor likhet med Jsraels barn? utwandring från Egypten. Sedan Hed ja hade lemnat Egyntens kottgrotor, bragtes de genom hunger derhån, att de med god smaf förtärde det ädkliga mannat oc be aj läng flygt magra aäkerhönsen, och fyatio År gingo åt, innan Joracls barn kunde betrakta landet Pas lestina, hwilket i fruktbarhet flod långt under Egypten, såsom ett sörloswadt land. Sälunda mäsle de, som resa till sjös, först öfwerstä sjösjukan för att sedan, plågade af en förtårande appcetit, funna