Norrländska Korrespondenten – 1 december 1855, sida 3

n ig i derna längtan att komma bort fe Guds singer likasom i flaitfoglarnee front, då de om hösten draga hädan till fråm mande land. Efter att hafwa yttrat desja ord steg han upp, gick bort rit siua barns gra war, fade fin hand på grafwärren jod fade med djup rörelji: — Wål er, minr bara; I haf ven funnit lugnet, fom wi mike söka i on aflägsen werldsdel. Sofwen fött, tilg def wi en gång samlas igen der uppe