sär ide denna anordning af en wis nar tur! Hwilken for och märkwärdig bety delse får ide nu för oss detta befynnertiga undantag fom eger rum för wattnet! Om icke detta undantag egde rum, så skulle wattnet i den mån det affyles i vtan, alltjemt sjunka och sjunka, ret tal. laste stulle alltjemt söka bottnen, och flutligen når temperaturen gått nog lågt ner, skulle frysningen börja ifrån bott nen och få widare uppåt. Sjöarne skulle om wintren förwantlag till ofantliga ismassot, dem sommarens wärme wore otill. rädlig att smälta; och det år lätt attberåfna, hwad följderna of ett fårant förhål: lande skulle blifva. Ja, utan denna märfwärdiga cgenskap hos wattnet, fom jag wisat eder, skulle wårt fond förmands las till en ofruktbar och snart sagdt oc beboelig is öcken. Men, frågade Gustaf, bwad är Hå orsaken att wattnet i glaset der fryser alitigenom? Hwilken skillnad är emellan glaset och sjön? Skillnaden år den, swarade dektorn, att glaset affyles lika på alla sidor, fa mycket i botten, fom i ytans men fjön deremot endast i ytan. Kölden tränger i allmänhet ej djupt under jordytan, och på längt når ide till få stort djup, fom till bottnen af wära wanliga insjöar. Mycket låga wattenfamlingar kunna derg SÅ emot, fom man wet, bottenfrysa. Jag tyder lihvål fade Johan, att når sjöns yta på det fått doktorn sagt, affylts ända till fryspunften, och wattnet sälunda förwandlas till is, fi skulle denna sjunka ned och bilda bottenisa, hwilken sedermera af samma orsaf borde wåra uppåt och uppåt, tills hela sjön wore frufen. Så skulle det gå, genmälte doktorn, is fall isen wore tyngre än wattnet; men naturen har äfwen i detta fall sörjt för wärt bästa. Då nemligen wattnet fryser få långt ifrån att den bildade isen, fäsom man wille föreställa fig, intager ett mins dre rum än wattnet, hwaraj den bildats blir den till rymden omkring en nionde del större, samt fäljakiligen lättare ån wattnet; mäste således flyta på wattnet. J fallet att blifwa en kålla till wår oc lyda, blir den endast en brygga, Eflagen till wär beqwånmligher öfver waltnet. PHuru underliga äro Guds mwågar, fade Carl, och huru wist år allting inrättadt i naturen! Ja, mina wånner, sade doktor Richard, få är det i sanning. Sen eder derföre wål omfring i naturen! Hwartheljt I wänden edra blickar, skolen J röja fm ma wishet, skolen I finna spåren of jamma allmakt, skolen J finna wågen till Gud. (Dagens häfder.)