man fedan neutralitetsförklaringen mcd delades, ej afhört Något widare, oberåfs nadt ökade anslagsfordringar till förjwarswerket, och som äfwen blifwit bewiljade. Såfom en flyg:tig anmärkning kan man likwäl äfwen hår anmärta, att icke blott Gottlands utan åfwen Carlstens fästning sattesEi förswarstillständ. Af hwad wi nu framitällt wisar sig i Regeringens handlingssått, n. b. såsom det framtstätt inför allmänheten, Någon ting, minit sagdt oftart och otydligt, ol dra helst fom Regeringen gen om fin ve förklarliga tvfinad gaf fig sjelf till spillo åt alla möjliga suppositioner och tw:fwelsmål. Den mest outredda frågan war och förblef dock huruwida regeringen under alla omständigheter ämnade iakttaga sin neutrala ställning. än mera huruwida den i sitt innersta sympathiserade med Ryssland eller med Westmakterna. Lane det, som drogs åt be sednart, tredde sia, wid betraktandet af minifttren i sin helhet hafwa stora anledningar att misstänia det förra, och det desto heldre, som den delen af pressen hwilfen förctrådeswis anses representera regeringen, gång efter annan lofprisade Rysslands wapenstyrka på bekostnad af Westmafternas: yWi ranse det wara för Norrige och Swerige, ottrades der bland annat der, nalldeles likgiltigt att weta hwad west. mafterna wilja i afseende på keinets mäl. Det år ide wanligt art i iria wljan bee stämmer utgången. Förmågan år en annan faktor, fom ide får utestutas nr rate ningen. Det må wara antagligt att westmafterna skulle wilja föra Rysland tllbaka från fina nuwarande gränsor. Men deraf följer ide att detta fan ske, o. s. w. War det nu werlligen lifgultigt för Swerige att weta til hwilket mål westmakterna wille föra kriget? Denna fråga bör nu bäst funna de swaras. CFålunda blef i alla fall dock detta det stående stridsämnet inom predsen. Regeringen förblef ialla afssenden Pas: sio; ingen wiste hwarken hwad den tänt te eller wille. Under sädana förhållanden förgick omkring ett och ett halft år, Då sjette Delen aj Bergman-Schinkels arbete utkom. Man läste och förwånades. Sådana förbindelser funnes ockjäå der ingångna af Carl Johan, fom ätminsto-. ne för den närwarande dynastien syntes öra Swerige till ett vasollrike under Ryssland man påm:nner sig att han deri hade lofwat att alltid förblifwa Rysslands upprigtigaste stöd, att uppfostra sin son i sammå anda, att Swerige skulle blifwa Zurens trognaste bundssörwandt, att dess wapen, def röst, def wålönskningar alltid skulle tillhöra honom o. s. w. Landet war vå en gång nu äfwen berättigadt att anse detta arbete aldrahelst då man kände dess hårkomst och betänkte den tidpunkt, hwarunder det utkom, såfom nyckeln till wår närwarande politif och neutralitet. En ocmotständlig harm intog också al: la sinnen. Den neutralitet, fom man allt Dhittintills trott wara en fri, nationcl hands ling, och hwilken man derföre — om oc få ide vinffrånft — likwäl i många af. feenden gillat, wisade fig nu jåjom en följd af dynasti:intressen, af föredrag, som woro djupt kränkande för nationalmcds wetandet. Striden gick lös. Lockligtwis föll Sebastopol ett par mår nader sednare. Wi weta ide, huruwida wår Regering blifvit mera hänförd of denna fåstnings Ne ae faan akta a lar AIN AF ————— r i — — —— ——— — F— ——2