Norrländska Korrespondenten – 24 november 1855, sida 3

—52 S t )?ö ante nn nan a RT Fä 0 Jag gjorde med slit rummet wörkt — fade qwinnan, kastande fig framför bonom, då ban refie fig, för att öppna den. — O, Herre, haf medlidande med mig. Om det ej kan medföra någon nytta, oh han är werkligt död, få, få utsätt ej detta lik för andra blickar, ån mina! — Denne man dog ej en naturlig eller lätt död, — sade läkaren. — Jag maste fe kroppen! — Och med en rörelse, fi plötslig, art qwinnan snappt märkte, att ban smög sig förbi henne, slet Han upp gardinen, inslåppte dagens fulla ljus, och återwånde till sängen. — Här har wäld egt rum, — sade han pekande på kropven, och uppmärte samt betraktande ansigtet, från hwilket den swarta slöjan nu för första gängen war borttagen, Under den häfniga rörelsen ett ögonblick förut, hade qwinnan kastat af hatt och slöja, od stod nu med ögonen fästade på honom. (Forts.)