Norrländska Korrespondenten – 24 november 1855, sida 3

säng utan gaflar och utan sängombänge, hwilken war behöljd med ett lapptäcke. Det dunkla ljus, som insläpptes genom gardinen, som han observerat utifrän, giorde föremålen i rummet så otydliga, och meddelade dem alla en så enformig färg, att han i början ej märkte det föremäl, hwarpå hang blick med ens siannade, då qwinnan wansinaigt rusade förbi honom, och kastade fig vå knä breds wid fången. Uisträckt på fängen, wäl inswept i en linneduk och öfwerhöljd med täcken, läg en menniskogestalt, stel och orörlig. Hufwudet och ansigtet, fom till: fännagäfwo en mansperson, woro obetäckta, undantagandes en förbindning, som gick öfwer bufwudet och under has kan. Ögonen woro slutna. Wenstra armen låg tungt twärsöfwer sängen och qwinnan höll den känslolösa Handen. Läkaren stöt qwinnan mildt ät sidan, och tog hans hand i sin. — Min Gud, — utropade ban, i det han ofriwilligt lät den falla, — mannen är död. Qwinnan störtade till hans fötter och slog sina händer tillsamman. — O, säg ide få, herre; — utropade hon med ett