Norrländska Korrespondenten – 17 november 1855, sida 3

Hwad är rikedom? På denna fråga ffule le de flesta swara med stor trygghet att de weta Det ganska wäl, nemligen att ri kedom består uti öfwerflöd af penningar eller såidant fom fan mätas och uppwä gas med penningar. Men Pet är ide så. Rikedomens grund är icke penningar och egodelar, den är andlighet, den är tanke och wilja. Wi behöfwa ide föras af den inwändningen, att en massa pens ningar utgöra rikedom äfwen i en fånes händer. Jnnan han fick dem woro de alster af någon förnuftigares tanke, drift och ändamålsenliga werksamhet. Fånen bibehåller icke länge de massor, fom tills fålligheten hopat på honom; och det år en tydlig sak att all yttre fämögenhet har uppkommit genom en inre, en men stlig tanka, ett förnuft, fom werkat på nature förhållanden så, att deraf uppstått före mål för yttre befittning. Denna inre rifedom år gifwen alla, wäl i ganska olika mått, men doc almänt; följaktligen år grunden till rikedom gifwen alla. Odlingen, genom uppfostran och uns derwisning, samt slutligen egna iafttar gelser upparbeta denna inre nrikedom ojemförligt utöfwer hwad de ursprungliga anlagen allena kunna åstadkomma. J samma mån, som kunskapen om naturens krafter utwidgas genom underm isning och erfarenhet, och i samma mån som en förnnfiig uppfostran (hänwisande menniskan på ett mål för lifvet) tigtar hennes wilja få, att hon ide för stundens lostnader åfidofätter fina stora systen — i samma mån får hon både en öfwersigt af möjligheter och en uppfattning af rät tigheter. Man får således rönka sig en begynnelsepunkt, der denna odling gifwer ett warnadt medwetande om menniskans makt öfwer naturkrafternas ledning och tillifa medwetande att denna matt, före nad med wiljan och hågen få v ett jyftemål utgöra wilforet för att något yttre, något fom man kallar produkt, kkall ästadkommas. Men med detsamma skall åns nu klarare för begreppet framstå den tan fen att dessa egenskaper, insigt, håg och afseende på ett ändamål alla äro perfor nens egen inre tillhörighet, fom aldrig funna tänkas tillföra en annan. Slut ligen skall samma person finna, att hwar han med dessa egenskapers inwerkan på naturen ästadkommer, likaledes måästes wa ra dennes egen tillhörighet; — och met detfamma har han fonftruerat eganderät tens grundsats, ur djupet af sitt ege mennifeowäsende Med denna tante klart för fig attmar är skapad med egendom ) fom uppenba ras i det Yttre, i mån fom en förnuftiwilja leder werksamheten, framstår der lyckliga menniskans ledstjerna hoppet — det klart tänkta sambandet mellan wilj ) Jag bar flera tusende rdr i mina händer bara jag fär tid att arbeta fram dem. yttra de en aång eu s. k. fatig dräng, fom friade Han fit ja och Höll ord: han arbetade fram er