Norrländska Korrespondenten – 3 november 1855, sida 3

sådant hufvud fom den Heliga Junge fruns, efter blott sädane hufwuden fom dem, jag fett Hå de andras taflor, — når jag tänker på den tid, du måst sijäla undan från din nödiga nattro, på ben hwila, du mäst neka dig, för att funua arbeta i lugn och säkerpet att blifma upptäckt; — när jag tänfer på den uvp märfsamhet, hwarmed du lyssnat till min underwisning, på den noggranhet, Hanar med du bewarat, Had du funnet in hemta, och din flit wid dess anmändan de: — få wet fag ide något, fom jag skule funna neka dig, om bu begärde det såsom lön. Säg derföre, hwari der skall bestäd Sebastian wisste ide, om Han drömd eller war waken. Hans öga stirrade om tring och mötte än måästarens wänlige anlete än de leende elevernas; han kun de icke tro, att alla dessa wänliga or woro stållda till honom eller att det, for rörde honom, kunde wåda fådan glädj hos andra. (Forts.)