eerfera per telegraf med en ung dam, fom var anställd på en telegraftyrå omfring (30 mil derifråu. Från flifgiltiga saker om man efterhand på kärlekens område; det wisade sig att en sallkomlig sympathi herrskade emellan dem, och embetsmannen Mef få hänryckt ofwer damens fwar, att han slutligen gjorde henne en färlefåför: klaring och tillbjöd henne hand och hjerz ta, — alltsammans pr telegraf. Damen sade ja, och fort derefter egde brölloppet rum, men denna gång utan telegrafens medwerkan. Owäntad ersättning, År 1836 utgjorde en owanligt djerf, i Köpenhamn begången stäld en tid ett almån: talämne. Gn derwarande Werelerer blef neml. af twenne resande, som tagit logis på Hotel du Nord, anmodad att infinna sig der med en summa af 6 tusen rdr i silfwer, för att utwerla dem mot andra myntsorter. Detta skedde, och rå de resande mottagit penningarne be gåfwo de fig in i ett sidorum för att hemta guldmyntet; men hördes sedan ej af, utan hade spårlöst föefwunnit genom hotellets dubbla utgång. J dessa dagar har, efter så lång tids förlopp, Werelershusct blifwit på ett ganska angenämt sätt öfwerraskadt genom en anwisning på hälften af den stulna summan. J ett nerföljande bref underrättas huset att en namngifwen person dött i Amerika och hade i sitt testamente uppgifwit fig få fom en of dem, hwilfa föräfwat nrmnde stöld. Han hade med den stulna summan begifwit fig till Amerika, och då han ned densamma grundlagt en ansenlig förmögenhet, hade han anfett för en pligt att återbetala sin andel af rofwet. En bondgosse I blef af sin godsherre tagen till betjent. En afton då han hade blifwit inropad i sällskastummet, fom han gapskrattande ut i föfet. Swad är på färde? fråga ve foferffan. Åh, skulle man inte krat. ta? yttrade pojken; der fitta ide mindre än telf personer i förmaket, och ingen en da af dem duger till att putsa ljusen, u tan de måfte ropa in mig, för att jag i skall göra det.