fig hans siaffli, men förflummaded lif: fom han. J midten af Villavicemios målning, wid foten af lorset, hwarest den unge Spanioren aftonen förut hade öfwerfirus fit det hufwud af Jungfrun, fom Han hade målat, bade ett annat blifrit tednadt. Det war blott en skizz, men ut trycket war få älskligt, få rent, fonturer: na af en fådan finhet, coloriten af få stor skönhet, att alla de öfriga figurerna på taflan blefvo af denna fördunklade. — Huru skönt! — ropade alla de uns ga männen i hänryckning. — J sanning jag wet, hwem som funnat målat detta utom Gaspar. — — Hwem talar om Gaspar? — ros pade muntert en ung man om sexton är, fom inträdde i atelieren och jemte Mens dez Ozorio helsades af de öfriga elevernas — Hwad du måtte hafwa en inbuns den karakter, Gaspar, — sade Pedro. — Din fader beklagar fig, att du föredrager litteraturen framför målarefons sten, och nu fer det ut, fom du månde