h tog der plats till dondon med det fl ve och 42 min. på aftonen afgående jern-w. ägståget. Polisen som emellertid erhåls I 13 t underrättelle om mordet, och för det fo imma misstänkte en wiss John Tawell, de nkom ej till Slough förrän nära nog he sid samma tid, fom tåget borde anlänbl a till London. Men under det mörda-h. en med windens hastighet ilade undan kkl å jernbanskenorna flög Hämnden hastigt!ete om blirten efter honom genom teleqrafe I rådarne. Telegrafdepeschen Hade följande r ydelse: n mött mord är begånget i Salt. Hill. Hen, hwilken miftanfes wara mördaren ar tagit biljett af första klassen till Lons don på det bantåg, fom afgick från Slough Ä s Hl. 7 och 42 min. vå aftonen. Han ärta klädd fom qwäkare med en brun Chvere It rod, fom räder honom ända til hålarne It Han sitter i sista afdelningen af första . klassens andra wagn. Wid ankomsten till London feg Tawell a genast upp i en omnibus; dold i ett 1 hörn af denna, ansåg han sig sran detta Ä ögonblick i full säkerhet från alla efterfvas II ningar. En förklädd polistjensteman för 1. lorade honom likwäl ide ur sigte. Tas well lemnade slutligen omnibusen och ingår efter flera omwägar uti ett wårdshus. Polisagenten följer efter, öppnar dörren blott till hälften, och frågar med en ganska lugn röst: mssar ni ide i afton ankommit från Slough? Wid denna för den brottslige förfäre liga fråga förlorade Tawell sin besinning. Han framstammade et: mej, fom inner höll bekännelsen om hans brott. Genast häftad blef han äfwen snart dömd och såsom lönmördare hängd. Det war med anledning af denna Här I delse, fom någon tid sednare en resande) på wägen mellan Slough och London wid åsynen of den elektriska telegraftråden yttrade: 7Det är snöret, i hwiliet John Tawell blef hängd. (Ehr. A.) Hwarjehanda. En Engelsman. En tidning meddelar följande kuriösa berättelje: För någon tid sedan gåfwo några Engelsmån en lysande middag för en deras landsman, en Mr Arthur He ming, fom för tillfället uppehöll fig i Lv: on och nyss anländt dit från Frankfurt am Mayn, der han under elfwa månader sutit fängslad. AÅnledningen härtill war följande. För omkring 11 månader sedan hade Mr Fleming tagit in på ett af de fönämsta hotelen i Frankfurt am Mavn för att logera der under ett par daågår och då han på tredje dagen war fårdig att resa widare begärde han fin rålning, hwilken till hans stora förwåning besteg till 250 fr. Förargad öfwer att bliiwa på ett så oförskämt sått uppskörtad erbjöd han sig att betala hälften deraf, hwilket han ans såg wara tillräckligt betaldt, men wärden widhöll den först begärda summan och fos tade att låta bysätta fin gäst, hwartill han enligt gällande log egde full rått. Me Fleming war å sin sida lika enwis och föredrog heldre att låta bysätta fig, än betala hwad han anfåg öfwerdrifwet. Men ehuru en fordringsegare enligt Franifurts lagar eger denna makt öfwer fin gålde när, ålägger lagen på samma gång for dimgs egaren att under den tid byfätt ningen warar underhålla gäldenären, äf wensom att förse honom med kläder oc andra artillar som öfwerensstämma mej hanna stännina I lifwet. Månad efter må