Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1855, sida 3

icke heller i den ålder, att jag skulle wil ja stä upp hwarje natt, blott för att spela er ett puts. — Öwem kan det då wara? — Zombi! — mumlade Gomez ånyo. — Till arbete, wänner, till ardete! — sade Gaspar, riktande ögonen uvp emot tafet. — Jag hör mir far stiga upp. Hans toilett är snart gjord. Jag för min del will aflägsna mig och undwika att träffa honom. — Hwart går du? — Jag will läsa nägra wersar, dem jag diktat till Sennor Ozorios ära. — Det är min lott att wara ett offer både för far oc) fon, — fade Djorio rats tande, — När jag war ung, kittlade och retade mig Murillo, för att fä mig till att skratta eller gråta; han wille nemligen studera mig likasom Velasquez fina bönder; nu då jag blifwit äldre, plågar mig fonen med fin poefie, fom från morgon till qwäll ljuder i mina öron. Jag will hoppas att blifwa förskonad af barnbarnen; åtminfioue skulle det wäl komma och traftera mig med musik, fastän jag ide är fodd til musikus. Farwäl få länge, mina wänner.