1ill wåra egors sammanstötande läge, deras drumliga söner skulle funna förs månligt afytiras mot mina döttrar! ... Men det är wäl nu tid att jag går och pereder min gumma på alla dessa förs underliga bändelser; jag tror mig dock kunna på förhand säga att hon, som qwinnor i allmänhet, ingalunda år nå gon grefwehatare .. . Jnnan ni går, min ädle wän, min far, ty få får jag ju falla er? ropade Sten och fattade Selmers hand, få tillåt mig bedja er att äfwen säga ett bugnesamt ord till den stackars mannen här, hofpredikanten Selmer, lika, om ej mera förälskad än jag . . Han också! jag kunde nästan ana Det; ty Bertha . . IG äro mer än bröder, wi äro wåns ner i lif oh död, afbröt Sten med wäre ma. Dskiljaktiga fom wi alltid hafwa warit, följde han mig på min wandring, der äfwen han räkade att skäda för djupt i ett par himmelska ögon; äfwen han lyckades att winna genkärlek, hwillen