erxcelen kännedom många namn, men detta blir föremål får ett arbete fom ide hår fan finna plats. Amiralerna Lyons och Bruats slottor skulle lägga fig för ankar twärs för in. loppet till Sebastopol och göra en stark division. Men det blåste en häftig nord ostwind, hwilken redan till lands för oss ganska hinderlig, gjorde hafwet wåldsamt och ide tillåt flottorna att semna sin ans karplats. De engelsäa och feanska bom barderna kunde likwäl operera och sköto med stor framgång på redden, staden och de särskilda fåstena på sjösidan. Säsom alltid tillförene täflade äfwen nu de lands satte sjösoldaterna och marinartilleristerna wärdigt med landtarmens kanonierer; de utmärkte sig genom kraften och noggranns heten i deras eld. Engelska armån uppträdde med fin wanliga oförskräckthet. Den rustase fig till ett andra anfall, hwilket fåfert skulle ha besegrat de owäntade hinder, fom hade mött det första angreppet. Men den bes tryggade besittningen af Malakow gjorde ett andra anfall onödigt. General Cialdinis sardinska brigad, fom general Lamarmora få beredwilligt hade ställt till min dijposition för att förstärka den 1:sta korpsen, uthärdade med gamla truppers ståndaktiga mod den förfärliga eld, som korsade sig i wåra löpgrafwar. Piemontesarne brunno af stridslust; men då anfallet på mastbastionen slutligen ej blef nödigt, få war det ej möjligt att till: fredsstålla dessa tappra truppers firtdös ifwer. Nu såsom alltid erhöllo wåra sårade, och till och med fiendens, den mest forge fälliga, upplysta och fullständiga wård. Wi ha wår hospitalstjensts goda vrgac nisation och den derwid anställda perio: nalens hängifwenhet att tacka för glåds jen att kunna rädda ett stort antal ibland dem. Jag will ide sluta denna berättelse utan att meddela ers ere., huru mycket jag wid detta lifsom wid alla andra till fällen måste loforda hennes brittiska mar jestäts militärkommissarier hos den fran: ske öfwerbefälhafwaren, generalmajor Hugh Rose och öfwerlöjtnan: George Foley, med anledning af deras förhållande wid de mångfaldiga relationer, som jag under aktionen haft att underhålla med invers befälhafdaren James Simpson. Mottag, hr marfskalk, uttrycket af min wördnadsfulla hängifwenhet. Öfwerbefälhafwaren, marskalk A. Pelisfsier. Hwarjehanda. Bref från öfwerste Shadforth till hans hustru och barn, skrifwet natten före stormningen i hwilken han stupade. Framför Sebastopol d. 17 Juni. Min älskade hustru oh mina högt ålskade barn! J morgon kl. 1 på morgos nen går jag i spetsen för det 57:de reges mentet till att storma Redan. Det är, såsom jag fänner, ett högst farligt ögonblick för mig, men jag öfwerlemnar mig sjelf uti wår nådige Guds händer, utan hwilkens wilja en sparf icke fan falla till jorden. Jag sätter all min förtröstan på honom. Sfulle jag falla i utöfnins gen af min pligt, så förtröstar jag helt och hållet på wår Frälsares dyra blod, fom är utgjutet för syndare, att jag må blifwa frälsad genom honom. Förlåt och tillgif mig, mina älskade, hwad jag fan hafwa sagt eller gjort till att förorsaka eder ett ögonblicks olycka. Åt Gud anförtror jag min kropp och själ; hwilka äro hans; och skulle det wara hans wilja, att jag faller uti utif ningen af min pligt, under förswaret af min drottning och mitt fådernesland, få måste jag ödmjukt säga: ffe din wilje.. Gud wälsigne och beskydde eder, och min sista bön skall blifwa, att han i fin oånds liga godhet må bewara mig åt eder. Gud