Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1855, sida 3

oss till följande morgon att fatta widare beslut. . Den 8 på morgonen fortfor artilleriet på wår wenstra anfallslinie, fom alltsedan den 5 i dagningen underhållit en häftig eld, att öfwersålla fienden med fi na bomber; på den högra anfallslinien ffötv wåra batterier äfwenledes lifligt, men på det sättet, att de sorgfälligt fortsatte skjutandet i samma rigtning fom de några dagar förut tagit, i kunskap om hwad fom skulle komma att ske. Ine mot kl. 8 hade ingeniörkorpsen låtit twå minor, hwar och en om 100 filograms mer krut, springa mot centralbaftionen, och på samma gång hade den framför wåra approcher utanför Malakow sprängt 3 minkamrar, laddade med tillsammans 1,500 kilogrammer trut, för att genom bryta de ryska minörernas gallerier. Då Malafow-fyftemets eröfring skulle afgöra dagens öde woro de andra angrep pen underordnade detta, och jag hade med general Simpson träffat den öfwerenskommelse, att engelsmännen först på den honom af mig gifna signal, att wi woro säkra om Malakow, skulle kasta sig på Stora Redan. Likaså skulle general Salles först då låta fina trupper frame rycka, när jag genom en annan signal gåfwo honom teden dertill. Straxt före middagen woro alla truvperna på de anwisade punkterna i fullständig ordning och de andra anordnins garne punktligt utförda. General de Salles war beredd: general Bosquet befann fig på den plats fom han utfett åt fig i 6:e parallelen, och jag sjelf war med ge neralerna Thiry af artilleriet, Niel af ges nikorpsen och de Martimprey, chefen för min generalstab, på redutten Brancion (f. d. Mamelonen,) som jag walt till mitt högqwarter. Klockorna hade blifwit lika ställda. Just som kl. war 12 upphörde wåra batterier att dåna, för att åter intaga en längre Fottlinia på fiendens reserver. På fina hefers kommandoord gå divisionerna Mac Mahon, Dulac och de la Motterouge ut ur löpgrafwarne. Trummorna hwirfla och trumpeterna blåsa till anfall och med ett tusenfaldigt utefter hela linien uppe. repade ordet: Lefwe kejfaren! störta sig wåra oförskräckta soldater på de fientliga förswarswerken. Det war ett högtidligt ögonblick: Första brigaden af divisionen Mac Mahon, med första zuav-regementet spetsen, följdt af 7:e linieregementet och te jägareregementet till fots, störtar fig mot wenstra facen och utsprånget af Malaforwwerket. Bredden och djupet af )rafwen, sluttningens höjd och branthet göra uppstigandet utomordentligt swårt ör wårt folf, men slutligen hinna de hröstwärnet fom är garneradt med ryssar om låta döda sig nåstan på stället och i vrist på gewär fom wapen, bruka de jord ackor, stenar, kanonwiskor, med ett ord illt hwad de kunnat komma öfwer. Der började en kamp man emot man, en af dessa förtwiflade strider, i hwilka endast våra soldaters och deras anförares oförkräckta mod kunde ge dem öfwerwigten. De springa också in i werket, kasta ry