Slotter-Olet. Berättelse af Brn. (Forts. fr. förg. N:o.) Tilläter ni att jag får qwarlemna detta utkast, fom ett ringa minne af min härwaro, hwilken för mig alltid skall blifwa oförgårlig 2 inföll Sten, ide litet belåten med den fördfade aftning, fom hans talang tillwunnit honom i patros nens ögon. Om jag tillåter det ? ropade vatro: nen oh tryckte Stens hand. Deana lilla tafla skall bli en glädje för oss alla, fom wid dess betraltande alltid wilja skicka wåra tankar till dessa trefliga mans dringsmän, hwilka kommo jom från böjden och flogo ner i skogsdyggden. Men det är fannt, mor derinne har redan setat en timme och wåntar wid kaffekannan. Det wore derföre fond att längre fresta hennes tålamod, som just ide är af det owanligaste slaget. Sten oc vatronen inträdde sasrti en