Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1855, sida 2

de fig båda åt fina egna öfwerflödande fänslor och lade fig, utan ett ord widas re, den ena för att drömma om den fom fatt, den andre om den fom låg. ÅÄfwen de båda sysirarna, då de uppe fommit i deras lilla, förtjusande jungfrubur, förtrodde hwarandra, under det de framför spegeln löste sina rika lockar, att de funnit wåra yjeltar serdeles hygge liga. rÖwad han ser stolt och manlig ut, den der mörfe, fade den älosta, och fattade i detsamma en flod af böljande lockar, att dermed fördölja den hastiga rodnad som bredde sig öfwer hennes kind. IÖ den der ljuse, huru mildt och gladt är ej hans anfigte! hwiskade den yngre, begagnade samma utwäg fom systern, att dölja fin ögonblickliga före wirring. Efter detta lilla fänsloutbyte, föllo de i hwarandras armar för att utbyta den wanliga systerliga aftonkyssen. Den föreföll dem båda warmare än någonsin — och derefter begåfwo de sig till ro,