Norrländska Korrespondenten – 29 september 1855, sida 3

TV PEMA CSE ra bagar, fom jag mill hoppas, fat jag funna få er båda till tjenst. Jag fan nemligen wisa er flickor, ursigter, gräs, blommor och annat otyg en alldeles förskräcktig mängd. Af det förstnämnda slaget haf va wi redan fett dett mest oförlikneliga, stammade magistern. Oförlikneliga? För f—n, äro de då ide lika mig, deras far2 frågade den lus stige patron, wid det han bläste upv fina frodiga finder od sa:te ut den wördige magen. Men jag får wäl i alla fall wara nöjd med bem, sådana fom Gud skapat och mor skänkt mig dem, Men nu från flickorna till någonting klokare, til den hår hunden, menar jag. Det war en magnifik best, fom vå föpet gör skäl för födan, hwilket annars är fås synt bland den flagfen. Han fif ide följa med på andra wilkor oc som ni fer, tyckes han gane ffa willigt underkasta fig sitt öde, ans märkte Sten, (Forts.)