Norrländska Korrespondenten – 29 september 1855, sida 3

De der olycksfoglarne fara, min själ wärre fram, än sjelfwaste enfedrottningen, då hon är ute och refer, den wälfödde herrn, fom wi wilja kalla pat ron Z..., wid det han med kärlekstindrande ögon fåg efter fina älsklingar. Derefter, wändande sig til de fråm: mande, fade han: Jag får underrätta er, mina herrar, art ni kommer alldeles förträffligt wäl till pass, emedan jag slotteröl i afton och några grannar Foms ma hit för att taga fig en liten fmäng YI hörde det af era ord till mjölnas ren, min herre, och just detta förde of på den befängda idken att wara med på tillftällningen, fade Sten, i det han presenterade fig sjelf och fin kamrat, på samma fått fom han gjorde för flickorna. mFörb. klokt gjordt af herrarna; all. deles ypperligt! — Jaså min herre är artist — fägnar mig, ty äfwen jag har fordom i werlden kläpat med buskar oc gubbar, och gräsläsare har jag också warit en smula, fast numera de latinska benämningarne oftast wilja fastna i hal. sen. Om herrarna dröja hos mig någ.