Norrländska Korrespondenten – 29 september 1855, sida 3

Sten ock magistern. Mjuka tjenare. Det fägnar mig att herrarne togo en swång in på mitt omräde. Mycket wäl fomna. Mina yrhättor till flickungar hafwa förtrott mig att herrarne tagit dem vå sängen. Skadar inte; de funs na hålla fig wakna en annan gång. Men få skall du också weta gubbe lilla, art wi hafwa räfsat flitigt på än: gen med de andra flickorna hela dagen, hwarföre wi rätt wäl kunde behöfwa en liten lur, inwånde den fom låg. (Och icke kunde wi ana att någon skulle wilja lura på of, tillade den fom fatt, med en skälmaktig blid på Sten. Slidder sladder era munwiga odå: gor! ropade den wälfödde herrn och hoppade ur karriolen, wigare än någon skulle trott bonom om. Sätt er nu upp, geschwindt bara, och för fram hår sten, medan jag gör herrarna fållffap. Snabba fom swalor flögo de upp i åfdonet: den ena satte fig i den andras fnå, och få bar det af i hwinande fart, allt hwad trafwaren förmådde.